Sandra Mattsson

Kategori: Tankar

Att våga vara stolt över dig själv

 

 

 

En vecka har hunnit passera sen jag slutade gymnasiet och jag stod där med min klass och kände mig som jordens mest lyckliga människa och att ingenting kunde stoppa mig och idag tänker jag att jag ärligt kan säga att jag är stolt över mig själv.

Jag är stolt över mig själv att jag klarade skolan med god marginal. Jag är stolt över mig själv och den individuella utvecklingsprocessen jag har gjort senaste åren. Jag har lärt mig att stå upp för mig själv och inte vika undan. Jag har lärt mig att inte ta någon skit, att inte tolerera rasism, diskriminering eller generaliseringar i min vardag och inte vika mig när en diskussion har uppstått. 

Jag är stolt över att jag lärt mig så mycket som jag gjort, om mig själv, om samhället och om andra människor. Jag har fått en bättre förståelse och är idag en bättre människa rent ut sagt. 

Jag är stolt över att jag är så driven som jag är, att jag besitter en styrka som driver mig framåt och tar mig dit jag vill trots att hinder ibland uppstår längs resans gång. Jag är stolt att jag tror på mig själv när andra människor tvivlar. 

 

Om man har viljan att tro på sig själv när ens tro är som svagast så kommer man långt. Man kommer långt om man har modet att lyckas och vara lycklig, och det modet har jag,

 

 

 

Vad som komma skall

19 dagar kvar, 19 dagar kvar till dagen man har längtat efter i flera års tid och nu är vår tur kommen. En del har planerat tiden efter gymnasiet till punkt och pricka, en del inte alls. Jag tillhör det först nämnda, men oavsett vilken kategori du tillhör så tror jag att det är viktigt att stanna upp, stanna upp och ta sig tiden till att fundera; Vad vill jag? Vad vill jag göra och vad brinner jag för? Resa? Plugga? Eller kanske volontärarbeta? 

Man får vara förvirrad, delad och till och med lite bruten i alla dessa val, för på något märkligt sätt så är det precis vad denna tid inkluderar, tiden mellan gymnasiet och livet efter. 

Jag har senaste veckan byggt upp en plan, en hållbar och mer genomtänkt plan än tidigare. Ni som följt min blogg ett tag vet att jag älskar att resa och har en asien resa bokad i början av januari. Resan har vi beslutat oss för att ändra datumet på och tidgarelägga. Vi kommer åka i höst istället, i mitten av oktober och kommer hem när pengarna börjar sina eller hemlängtat blivit för stark. Men vi beräknar att vara borta i 4 månader. Sen ska jag jobba, tjäna pengar och även plugga till högskoleprovet, söka till högskola och förhoppningsvis börja plugga i Halmstad nästa höst. Pontus har också hittat ett program han vill gå i Halmstad så om allt går som vi vill kommer vi båda in och blir Halmstads bor nästa år. 

Vad är din plan? Vad vill du göra? 

Livet med komplex

Så länge jag kan minnas har jag haft komplex över min kropp, framförallt mina ben men även mina fötter. Jag fick kommentarer av vänner, mina föräldrar och släktningar om att man kunde bada i mina skor, att vi inte behövde ta färjan "vi kan ju ta dina skor istället".  Hur kan man uttrycka sig så? JAG VAR ETT BARN, inte mera än 5, 6 år när dessa kommenterar kastades i ansiktet på mig.  

Jag var väl medveten om att jag hade stora fötter redan som liten. Jag växte fort och var i många år ett huvud längre än mina kompisar, men kunde jag göra något åt det? Tyckte jag att det var kul? Svar NEJ

Jag tyckte det var skit jobbigt att handla skor på damavdelningen när jag var 7 år gammal. Jag tyckte det var skit jobbigt att inte kunna ha samma storlek på jeansen som mina jämnåriga kompisar, att känna att man var som en flodhäst i omklädningsrummet och att mina ben tog upp allt utrymme. Det var min känsla, och som jag hela tiden fick bekräftelse på att den stämde överrens med andras uppfattningar.  

Idag har jag insett att det inte är mitt fel att jag har komplex, utan samhällets och människorna som då var/är i min omgivning. Jag har sedan jag var liten drömt om att få kroppen med riktigt smala ben, men allt jag ville då var att komma närmare samhällets skönhetsideal och "se ut som alla andra"  Nu har jag insett att mina ben är minst lika fina som alla andras. Bilden av vad hur en människa ska se ut är så vriden. Det borde inte finnas. Alla människor är fina som de är, oavsett längd, form eller utseende.

 

 

 

att uppskatta det man har

 Det är lätt att glömma bort, men det är otroligt viktigt att minnas. Minnas och uppskatta människor man har i sin omgivning.

Mina vänner, pojkvän och min mamma är några som jag är evigt tacksam över att jag har i mitt liv. Det är människor som ständigt får mig att må bra och gör mitt liv lite lättare och lite roligare.

 

Vad vore jag utan er?

 

 

Tro på dig själv

 

Att det finns förbestämda vägar kan anses vara en fördel i livet men för mig är det styrka att göra sin egen väg längs livets gång. För mig är det styrka att följa sin egen dröm, en dröm man själv har skapat. En dröm man själv vill uppnå.

 

Många människor blir ifrågasatta när det gäller ens drömmar och ambitioner, speciellt under sin tid som tonåring då man fortfarande bor hemma och det är många frågetecken som finns.

Om det är något jag har lärt mig är det att göra det jag tycker känns rätt, följa mitt hjärta och magkänsla.

Föräldrar, lärare och vänner är många gånger otroligt bra att ha, men när det gäller milstolpar i livet man så småningom passerar där val måste fattas, glöm inte bort att det är DITT liv och DINA val. Skulle det vara så att man misslyckas eller det inte blir som man tänkt sig, vad gör det? Det blir inte alltid som man tänkt sig och det är en del av livet.

Det är du som är manusskrivaren för ditt liv och ingen annan.

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Har man en positiv inställning så kommer man långt i livet.

 

 

 

Att ge och ta

 

Livet handlar om så mycket men en stor del är att ge och ta. Man ger, men man får också tillbaka. För att en relation ska fungera är det viktigt att samspelet fungerar sinsemellan.

Det spelar inte så stor roll vilken relation man är inne i, kärlek som vänskap, familj som utomstående. Det handlar om att ge och ta. Få något tillbaka, få respons och känna sig uppskattad.

 

Att fundera över sin roll i de relationer man befinner sig i är tänkvärt, är jag den som ger mycket och inte får något tillbaka eller är det kanske tvärtom? 

 

 

 

 

 

Att fortsätta leva

Dem stunder då man inte kan sätta fingret på vad som egentligen gör ont. Dem stunder då man kryper ihop till fosterställning och gråter tills man kämpar efter andan och håller ihop sig för att det gör så ont. 

Att veta hur det är att vara fallen, delad, bruten, att vara tillbaka på samma ruta där man en gång började. MEN stunder kommer då lyckan återvänder, där lyckan övervinner. Det kommer stunder då man aldrig någonsin mått bättre, aldrig älskat mer, inte heller varit nöjd med allting omkring än. 

Det viktigaste är att hålla huvudet högt och tro på sig själv, ställa sig frågan "kommer jag må bättre av stanna inne och gråta en vecka till?"  Oftast är svaret nej. Stunden du är redo att ge upp är oftast stunden då mirakel händer, så ge inte upp. 

Jag tror att mänga människor gör misstaget att tro att saker och ting kommer bli perfekta en dag, och att de kämpar för hårt för att få det. Vad är det perfekta livet egentligen?  Kämpa istället för att ta dig igenom dagen, att vakna imorgon och inse att det är en ny dag och att du har resten av livet framför dig. Det handlar inte alltid om att komma över saker helt och hållet, utan mer att ta sig igenom dem med livet i behåll.    

Det är styrka. 

Jag vet inte hur många sömnlösa nätter som passerat mig, jag vet inte heller hur länge smärtan komme fortsätta, men det jag vet ät att man aldrig vet vad som väntar bakom nästa hörn. Det är det som driver mig, hoppet om att bättre saker väntar 

 

Upp